Senaste avsnittet [Visa alla]

#038 Sköldpaddan och haren

I detta avsnitt från februari berättar David för Mattias om sin nya Pebble-klocka, vi diskuterar även ”wearable-tech” och gör ett försök med ökenfäderna.

Audio MP3

Här finns avsnittets länkar

Inspelat av redaktionen 2013.06.12 • InstapaperTwitter • Reagera

Teoknologerna

Det är David Silverkors och Mattias Thurfjell som spelar in, skriver och på andra sätt producerar Teoknologi. Vi är präster och - med viss variation i inriktning och intensitet - nördar. Vi hoppas att du trivs här och vill delta i samtalet.

Senaste artiklarna [Visa alla]

Jesu rike i mobilen

Denna text publicerades först som del i nyhetsbrevet Ichtys

  • ”Jag föredrar att ses på riktigt
  • ”Man kan inte bara vara kristen på nätet”

Jag sitter på kyrktorget och hör hur ”det där” internet diskuteras, denna gång av människor som själva knappt kan googla. Någon annan gång sägs samma eller liknande saker av människor som är mer internet-vana, kanske betalar sina räkningar över nätet och bloggar, men samma problem finns i botten. Det finns en rädsla, en oro för nätet och hur det kan påverka den kristne negativt.

Naturligtvis finns det en risk att blir förledd på nätet. Allt från knäppa predikanter till porr och droger finns att tillgå, om man tittar på fel ställen. Men ska vi verkligen låta rädslan styra?

Jag tror vi som kyrkor blir ännu senare till festen, som nätet är, om rädslan och den kyrkliga ludditiskan ska styra eller informera oss i vad vi ska eller inte ska göra.

Men var går gränsen i vad vi kan och bör göra på nätet som kyrka?

För att kunna svara på den frågan bör vi fundera över i vilken omfattning rädsla är med som en faktor. Till exempel, när jag för åtta år sen upptäckte podradio och att kristna predikanter och församlingar la ut predikningar den vägen så var det någon som sa: ”Se upp med det där, det är inte en ersättning för att gå i kyrkan”. Och naturligtvis bör det inte vara det. Men för den som ändå inte skulle gått i kyrkan utan är nyfiken på kristen tro är det ju bra! För den som går i kyrkan men vill ha mer fördjupning än vad den lokala församlingens predikant/er erbjuder är det också bra. Och så klart även för den som vill ha inspiration från flera håll utan att det är något särskilt problem lokalt.

Idag tror jag inte detta är en större fråga, men med vilken grundinställning möter vi nätet och dess möjligheter för kyrkan?

Svaret på frågan om gränser kan vi finna i den fråga som vi har haft att brottas hela tiden under nätets framväxt och i relation till alla nya teknologier i kyrkan historia. Nämligen: Hur kan vi använda detta för att utbreda Kristi rike?

Och precis som tex Martin Luther (med fleras) översättningar av Bibeln till lokala språk för att kunna tryckas med den då nya tryckpressen skrämde upp och frågor ställdes om detta var en bra sak eller en dålig, så får vi idag fundera över om inte ovanan inför den snabba teknologiska förändringen kan göra oss kristna för passiva.

För det finns otrolig potential att använda nätet för Jesus rike, eftersom nätet mer och mer handlar om människor och våra sociala relationer.

I och med att en allt större del av befolkningen har en smartphone i fickan så är inte nätet längre en plats, utan något som man är del av hela tiden. Vid incheckningen med Facebook eller Foursquare, vid prisjämförelsen i affären med Prisjakt och nu när dagbok mer och mer ersätts av Twitter, Instagram och Facebook.

Hur kan vi som kyrka bli en lika naturlig del av människors nätknutna vardag? Vilka appar och tjänster kan vi använda för att stärka den kristna gemenskapen?

Jag ser fram emot dagen på kyrktorget när någon svarar på oron genom att berätta att det var genom nätet denne hittade dit och samtalet får handla om de positiva frågorna istället för rädsla och avståndstagande.

Publicerat av David 2013.03.26 • Instapaper • Twitter • Reagera

Deliberate practice

På podradion har jag vid flera tillfällen nu nämnt ett inlägg från Cal Newports blog om hur man forskade på musiker (violinister) och skillnaden på hur experterna tränade gentemot som var på medelenivå (studien gjordes i Berlin).

Kort sagt var poängen med artikeln att peka på några viktiga slutsater:

  • De medelmåttiga musikerna spelade lika många timmar som experterna.
  • Men de spenderade bara en tredjedel så många timmar på avsiktlig träning.
  • Eftersom de spred ut sitt arbete över dagen, blev deras livssituation mer stressad.

För mig var detta otroligt intressant läsning, eftersom jag är mycket intresserad av att lära mig mer om hur jag metodiskt kan bli bättre på vad jag gör.*01 Men, vad är då ”avsiktlig träning”?

För snart ett år sedan fick jag nys om Malcom Gladwells slutsats att man behöver lägga 10.000 timmar på något för att bli expert på det. Jag använde det till och med i en predikan, som illustration för att det som spelar roll för oss och som vi verkligen vill vara bra på, det måste vi lägga tid på. Likaså kan vi enkelt ta reda på vad som är viktigt i våra liv, genom att gå ”bakvägen”, alltså titta på var vi lägger våra timmar.

Vad Cal Newport lyfter fram, i en annan artikel, är något som rimligen är rätt självklart för de flesta av oss (i alla fall i tanken), nämligen att det inte bara handlar om antal timmar utan om att lägga timmarna på rätt sak, så som i Berlinstudien. Både denna studie och själva termen ”avsiktlig träning” (deliberate practice), kommer från den svenska professorn i pyskologi, Anders Ericsson.

Ericsson skriver:

Most individuals who start as active professionals or as beginners in a domain change their behavior and increase their performance for a limited time until they reach an acceptable level. Beyond this point, however, further improvements appear to be unpredictable and the number of years of work and leisure experience in a domain is a poor predictor of attained performance (Ericsson & Lehmann, 1996). Hence, continued improvements (changes) in achievement are not automatic consequences of more experience and in those domains where performance consistently increases aspiring experts seek out particular kinds of experience, that is deliberate practice (Ericsson, Krampe & Tesch-Römer, 1993)–activities designed, typically by a teacher, for the sole purpose of effectively improving specific aspects of an individual’s performance.

Detta är egentligen föga förvånande, och det är skälet (tycker jag) till att det inte är självklart att man bara för att man har X antal års erfarenhet inom något med nödvändighet är mer ”expert” än någon som är yngre. Det relevanta är vad man lägger sin tid på, inte bara att man har lagt mycket tid på något. Och detta lyser så klart genom i det arbete man gör.

Själv har jag ännu inte så många års erfarenhet av att vara präst*02, men jag vill helst inte efter 20 år som präst titta tillbaka och konstatera att jag inte utveklats nämnvärt på, låt oss säga, de senaste 10 åren. Därför tycker jag att detta är oerhört intressant läsning.

Cal Newport tar fasta på en sammanställning om vad avsiktlig träning innebär, från Geoff Colvin, och gör den till sin egen:

  1. It’s designed to improve performance. “The essence of deliberate practice is continually stretching an individual just beyond his or her current abilities. That may sound obvious, but most of us don’t do it in the activities we think of as practice.”
  2. It’s repeated a lot. “High repetition is the most important difference between deliberate practice of a task and performing the task for real, when it counts.”
  3. Feedback on results is continuously available. “You may think that your rehearsal of a job interview was flawless, but your opinion isn’t what counts.”
  4. It’s highly demanding mentally. “Deliberate practice is above all an effort of focus and concentration. That is what makes it ‘deliberate,’ as distinct from the mindless playing of scales or hitting of tennis balls that most people engage in.”
  5. It’s hard. “Doing things we know how to do well is enjoyable, and that’s exactly the opposite of what deliberate practice demands.”
  6. It requires (good) goals. “The best performers set goals that are not about the outcome but rather about the process of reaching the outcome.”

Men hur omsätter vi detta i praktiken?

Newport skriver om det i sin blogg, vad det kan innebära för en teoretisk datorforskare som han själv är, naturligtvis är det svårt att översätta exemplet direkt till andra områden. Men med lite fantasi kan vi nog komma på områden i våra arbetsliv där vi kan arbeta medvetet med att förbättras över längre tid. Och inte minst, kanske det redan finns sådant vi har i åtanke eftersom vi intresserar oss för detta ämne!

Fotnoter

  1. Man kanske inte tänker sig att en präst behöver/kan arbeta metodiskt för att bli bättre på det han/hon gör, t.ex. att lyssna. Men så är det, till och med lyssnande kräver träning och metodik.
  2. Jag prästvigdes sommaren 2008, samtidigt och i samma gudstjänst som Mattias.

Publicerat av David 2011.12.19 • Instapaper • Twitter • Reagera

Hur man är oense

Paul Grahams korta essä om hur man bäst är oense slog verkligen an hos mig, eftersom jag varit och är aktiv i diskussioner på nätet sedan ett antal år.

Min förhoppning med översättnigen är att den ska leda till att denna utmärkta essä ska nå fler och på ett positivt sätt påverka samtalsklimatet på internet (och gammelmedier).

//

Webben förändrar skrivandet till en konversation. För tjugo år sedan, skrev författare och läsare läste. Webben låter läsarna ge respons, vilket de allt mer gör — i kommentartrådar, på forum, och på sina egna bloggar.

Många som svarar på något, är oense om det. Vilket ska förväntas. Att vara överens motiverar människor mindre än att vara oense. Och när du håller med finns det mindre att säga. Du kan utveckla något som författaren skrev, men han har antagligen redan utforskat de intressantaste följderna. När du inte håller med går du in på områden han kanske inte har utforskat.

Resultatet är att betydligt mer oenighet pågår, särskilt om man mäter i ordmängd. Det betyder inte att människor blir argare. Den strukturella förändringen i hur vi kommunicerar är nog för att täcka in det. Men även om det inte är ilska som driver den ökande oenigheten, finns det en fara att den ökande oenigheten kommer göra människor argare. Speciellt online, där det är lättare att säga saker du aldrig skulle säga öga mot öga.

Om vi alla ska vara mer oense, behöver vi vara noggranna med att göra det väl. Vad betyder det att vara oeniga väl? De flesta läsarna kan se skillnaden mellan en utskällning och en nogsamt genomtänkt vederläggning, men jag tror det skulle hjälpa att ge namn på de mellanliggande nivåerna. Så här kommer ett försök till en oenighets-hierarki:

Här fortsätter denna artikel

Publicerat av David 2011.12.04 • Instapaper • Twitter • Reagera

En naken galnings död

Jag såg min första Stevenote 2005. Det var när Mac OS X 10.4 Tiger presenterades på Macworld i januari. Jag gick från att ha varit Machatare till att bli försiktigt intresserad av Apple på en dryg timme. 23 februari samma år lanserades iPod photo. Eftersom jag länge haft problem med tre olika hårddiskspelare – ”fullkomligt överlägsna iPod”*01 – från Creative, chansade jag på att hypen stämde och beställde min första iPod. Det var en chansning som betalade sig.*02 Sedan dess har det rullat på. Det är svårt att gå in i mitt hem och inse annat än att vi gillar Apple i vår familj.

”X har dött.” Så brukar jag ofta inleda mina tal i samband med begravningar. Döden är svår att greppa och gå med på, men det måste nämnas: ”X har dött”. Döden är en sådan där sak som vi ogärna pratar om, och ofta är den omgivning och sinnesstämning vi befinner oss i när vi tar emot ett dödsbesked något som etsar sig fast. Jag satt vid frukostbordet med min fru och två morgonöveraktiva barn. Jag hade en kopp kaffe i vänsterhanden och min iPhone i högerhanden när jag i Tweetbot läste:

There may be no greater tribute to Steve’s success than the fact that much of the world learned of his passing on a device he invented.*03

Det tog ett tag innan jag greppade det och gick med på att det kunde vara sant. Steve låg på sin dödsbädd när iPhone 4S lanserades.

Här fortsätter denna artikel

Fotnoter

  1. Trodde jag då.
  2. Jag har bytt batteri i den en gång och använder den fortfarande.
  3. Barack Obama

Publicerat av Mattias 2011.10.06 • Instapaper • Twitter • Reagera

En första introduktion till Getting Things Done

Så, du har lyssnat på det första avsnittet av Teoknologi, och nu är du förvirrad. Jag blev nästan förvirrad av att lyssna på det och jag var en av de som pratade. Vad har man inte en blogg till annat än att förklara vad man egentligen menade? Jag och David pratade lite om Getting Things Done (GTD) i första avsnittet och det kommer nog att vara ett återkommande tema. En introduktion i textform är på sin plats. Kortversionen: GTD handlar om att – i ett system utanför våra huvuden – sortera påminnelser om de fysiska handlingar vi måste utföra för att kunna göra det vi ska, kan eller vill göra för att uppfylla syftet med våra liv.

Kontroll över ”nu” och perspektiv på ”sen”

De två koncept som bäst sammanfattar GTD är Kontroll och Perspektiv. De är tillsammans det som GTD syftar till. Det förra handlar om att kunna hantera det vi behöver göra nu och det senare om att kunna både se längre än det omedelbart överhängande och planera för den tid som ligger framför. Har vi både Kontroll och Perspektiv behöver vi inte bara hoppas att det vi gör nu är rätt sak att göra, utan kan lita på att det är det. Du kanske förstår det utan att jag behöver säga det: jag litar inte alltid på att det jag gör är det jag ska göra. Fråga min fru. Hon har bättre kontroll på mycket av vårt gemensamma än vad jag har. Vill du, som jag, komma bort från att behöva lita på att andra har koll på vad som borde (eller måste) hända? Följ med och se!*01 Långversionen följer ”after the break”.

Här fortsätter denna artikel

Fotnoter

  1. Som Jesus skulle säga. (Joh 1:39)

Publicerat av Mattias 2011.09.29 • Instapaper • Twitter • Reagera

Välkommen till Teoknologi

Kyrkans framtid. Det hette vårt förra projekt, som var en blogg och en podsändning. Vi brann för det. Vårt projekt blev uppmuntrat, artiklarna fick bra med respons och podsändningarna laddades ner upp till tusen gånger per avsnitt. Ändå falnade vår brinnande entusiasm för Kyrkans framtid*01 till dess att både den och projektet låg i en pyrande liten kolhög som släcktes när det var dags för förnyelse av domänen. Visst är det intressant både hur fort ens känslor för något kan förändras och hur omärkbart känslor kan glida från ett tillstånd till ett annat över en längre tid?

Nu är vi tillbaka – David, Christoffer och Mattias. Nu är vi Teoknologi. Det här är vad vi tänker:

Världen innehåller enorma möjligheter för de flesta av oss. Men i möjligheterna ligger en dubbelhet. Hur vi hanterar friheten att själva råda över vår tid och uppmärksamhet avgör vilka vi är. Kanske är det mer tydligt än någonsin i vår tid? Teoknologi vill vara ett samtal kring frågor i skärningspunkten mellan möjligheterna och verkligheten; ärligt, öppet och roligt. Eftersom vi är både teologer och nördar är det naturligt att samtalet ofta tar sin utgångspunkt både i kyrkans värld och prylarnas.

Det är rätt passande, i sammanhanget. Vi hade stora möjligheter att låta det vi brann för bli något stort. Verkligheten blev något helt annat. Ett misslyckande? Kanske.

Men om det inte skett, skulle inte Teoknologi vara här. Det finns ett apokryft*02 Jesusord som lyder någonting i stil med det här:

Res dig upp, om och om igen. Ty, där du blir funnen får du också din plats.

Vår plats – vår entusiasm och vår vilja – är inte att gräma oss över att det vi ville och hoppades på inte blev. Vi har ställt oss upp, och vi har börjat gå igen. Vår förhoppning är att också du vill vara med när vi utforskar vad Teoknologi ska bli.

Fotnoter

  1. Projektet, alltså. Inte Kyrkans framtid.
  2. Apokryft som i att det inte finns med i något av våra fyra kanoniserade evangelier. Detta specifika apokryfa Jesusord användes dock av ökenfäderna.

Publicerat av Redaktionen 2011.09.25 • Instapaper • Twitter • Reagera

→ Dr. Drang om falskt hantverk

Dr. Drang ondgör sig över DIY-nättidningarna Crafts och Makes – enligt honom – dåliga inställning till vad hantverk är, och ger också ett exempel på det*01:

They promote mediocrity instead of craftsmanship because they don’t know the difference.

Som pappa till en treåring är jag van att förundras över hur mer eller mindre slumpmässiga färgstreck och -kluttar kan se ut som riktiga konstverk. När jag inom de områden där jag har viss fallenhet och/eller kunnighet ser och hör dåliga exempel skapade av vuxna som får godkännande eller rentav erkännande, är det uppenbart att inte bara barn har något slags undantag från standarden för vad som är hantverk eller inte. Som Dr. Drang skriver, finns det en skillnad mellan att vara amatör och att vara inkompetent:

Building a bookshelf isn’t edgy or subversive [...]. At heart, it’s the same project I used to read about in my Dad’s Popular Mechanics.

Actually, too often it’s not the same project [...]. The old DIY articles didn’t equate amateur with incompetent. The project might be easy or it might be hard, but the goal was to produce something decent and useful and to gain some skill along the way. Many “maker” projects display no interest in skills or quality.

Känner du igen hantverk – vare det amatörmässigt eller professionellt – när du ser det?

Fotnoter

  1. Följ länken för att se exemplet.

Länkat av Mattias 2011.12.08 • Instapaper • TwitterReagera

→ Crazy Ones-poster

I det nionde avsnittet av Teoknologi pratade jag och David om tre olika planscher med manifest på: Expert Enough-manifestet, Cult of Done-manifestet och Holstee-manifestet.

I dagarna har Brightwurks lanserat en typografiskt tung plansch med Crazy Ones-citatet som blev känt i samband med Apples ”Think Different”-kampanj. Den kostar $95/195 utan/med ram och är väldigt tilltalande.

Ännu mer tilltalande är att Brightwurks skänker 100% av vinsten till The Acumen Fund.

(Via The Next Web.)

Länkat av Mattias 2011.12.06 • Instapaper • TwitterReagera

→ Sweet Mac Setups (och en fråga till våra läsare)

Av alla de Macrelaterade bloggar jag följer är de jag läser med störst behållning och regelbundenhet är John Grubers Daring Fireball, Benjamin Brooks The Brooks Review, Andy Ihnatkos Celestial Waste of Bandwidth*01 och sist, men inte minst, Shawn Blancs självtitulerade blogg.

Shawn Blanc har en serie inlägg som går under benämningen Sweet Mac Setups; inlägg där någon får visa vilka verktyg de använder, samt svara på frågorna om varför de har valt just de verktygen och hur verktygen hjälper dem att få sitt jobb gjort. Det är en trevlig inläggsserie, stundvis otroooligt nördig, men ger också tips om hur man själv kan förbättra sitt arbetsflöde och sin arbetsplats.

Är det en typ av inlägg som skulle kunna vara intressant för dig som läsare? Hör av dig genom att klicka på Reagera-länken nedan eller på fliken till höger. Du kan även följa och kontakta oss på Twitter eller Facebook.

Fotnoter

  1. Andy Ihnatko bloggar också på Chicago Sun-Times.

Länkat av Mattias 2011.09.27 • Instapaper • TwitterReagera

→ Någon värd min första länk

David Allen i all ära, men de senare åren har Merlin Mann betytt mer för mig när det gäller att förstå varför jag ibland är så dålig på att få saker gjort (eller sluta göra saker…). Om Allen var den som formulerade GTD för mig, är Mann den som förklarat det. Ett exempel: hur ofta går jag inte omkring och beklagar mig över allehanda förhållanden i mitt liv? Du vet sådant där som vi är så vana att mala i huvudet att vi knappt tänker på att vi gör det. Läs det här från 2008*01:

I’m learning how much it pays to listen whenever you hear yourself mentally whining.

First off, even when it’s yourself, nobody likes a whiner. So it’s worthwhile to be mindful about the extent to which your internal monologue is becoming personally insufferable. As with B.O. and a lack of flossing, the chances are good that others have already noticed things about you before you have, so — you know — congratulations on making it to the party.

But, second, and perhaps more importantly, that whining should be telling you something. Whining is the white blue smoke in your tailpipe that lets you know you’re burning mental oil. It means you’re unconsciously devoting cycles to something that you can’t, won’t, or shouldn’t be spending time thinking about. Otherwise, why would it be bothering you, right? You’d be either extricated or done with it.

Once you pinpoint where that whine’s coming from, that’s the perfect opportunity to decide what the hell the hang-up is. Because if it’s worth whining and fussing about, it’s worth deciding what obstacle (obstruction?) in either the Real World or your own mind is keeping something from happening.

Är du inte intresserad av att fundera över hur du kan släppa loss din egen kreativitet (och produktivitet) ska du inte besöka Merlin Manns hemsida.

Fotnoter

  1. 43 Folders: ”Whining, Blue Smoke & the Mechanics of Getting Unstuck

Länkat av Mattias 2011.09.25 • Instapaper • TwitterReagera

vision

Världen innehåller enorma möjligheter för de flesta av oss. Men i möjligheterna ligger en dubbelhet. Hur vi hanterar friheten att själva råda över vår tid och uppmärksamhet avgör vilka vi är. Kanske är det mer tydligt än någonsin i vår tid? Teoknologi vill vara ett samtal kring frågor i skärningspunkten mellan möjligheterna och verkligheten; ärligt, öppet och roligt. Eftersom vi är både präster och nördar är det naturligt att samtalet ofta tar sin utgångspunkt både i kyrkans värld och prylarnas.

info

Teoknologi är kodat i Espresso, bygger på Wordpress och hostas av Surftown. Studio Sans har designat och producerat hemsidan, som är responsiv och har experimentellt stöd för HTML5 och CSS3. Vi gillar webbläsarna Safari och Chrome. Alla inlägg är licensierade med Creative Commons licens BY-ND. Licensen innebär att du gärna får dela med dig av vad vi gör, så länge du berättar varifrån det kommer och inte bearbetar det på något sätt.

rss

I det här flödet finns allt innehåll; avsnitt, artiklar och länkar. Om du inte vill prenumerera på länkarna kan du användadet här flödet. Du kan prenumerera på avsnitten separat i iTunes eller här.