En naken galnings död

Jag såg min första Stevenote 2005. Det var när Mac OS X 10.4 Tiger presenterades på Macworld i januari. Jag gick från att ha varit Machatare till att bli försiktigt intresserad av Apple på en dryg timme. 23 februari samma år lanserades iPod photo. Eftersom jag länge haft problem med tre olika hårddiskspelare – ”fullkomligt överlägsna iPod”*01 – från Creative, chansade jag på att hypen stämde och beställde min första iPod. Det var en chansning som betalade sig.*02 Sedan dess har det rullat på. Det är svårt att gå in i mitt hem och inse annat än att vi gillar Apple i vår familj.

”X har dött.” Så brukar jag ofta inleda mina tal i samband med begravningar. Döden är svår att greppa och gå med på, men det måste nämnas: ”X har dött”. Döden är en sådan där sak som vi ogärna pratar om, och ofta är den omgivning och sinnesstämning vi befinner oss i när vi tar emot ett dödsbesked något som etsar sig fast. Jag satt vid frukostbordet med min fru och två morgonöveraktiva barn. Jag hade en kopp kaffe i vänsterhanden och min iPhone i högerhanden när jag i Tweetbot läste:

There may be no greater tribute to Steve’s success than the fact that much of the world learned of his passing on a device he invented.*03

Det tog ett tag innan jag greppade det och gick med på att det kunde vara sant. Steve låg på sin dödsbädd när iPhone 4S lanserades.

Sedan Apple och Steves familj gett dödsbeskedet har många onlinepublikationer bytt ut sina framsidor mot Jobs-tributes eller på andra sätt uppmärksammat Steves död. De som skriver dödsrunor eller liknande ställer sig ofta frågan hur de kan sörja någon så mycket som de aldrig träffat eller egentligen kände. Jag känner likadant. Jag sörjer.

Många som både kände Steve bättre än många och kan skriva bättre än jag har skrivit om Steve. Till exempel Walt Mossberg, Brett McCracken och David Pogue.

En risk som alltid finns när man talar om någon som dött är att man målar en osann, idealiserad bild. Steve Jobs framstår nästan som Kristus själv i en del texter som publiceras idag. Det är kanske förståeligt i en kultur som längtar efter frälsare. Även om vi tar hänsyn till denna risk är det svårt att överskatta vilken påverkan Steve Jobs har haft sedan han med Steve Wozniak grundade Apple i ett garage 1976.

Det handlar inte bara om teknologi, utan om den nyfikenhet och det tänkande som ligger bakom dem. Det är det Steve lämnar efter sig, inte framförallt prylar. Därför är det inte genom att köpa mer saker som vi bäst hedrar Steves minne, utan genom att fundera ut hur vi bäst använder de prylar Steve var med och skapade för att låta både vår egen och andras kreativitet flöda, för våra medmänniskors bästa (och Guds ära, om ni så vill.) Med andra ord: det är inte bara med Apples produkter man kan förändra den värld vi lever i till en bättre plats, men den hållning som ligger bakom hjälper. Nedan finner du två videos. Den första är texten till Think Different-reklamen från slutet av 90-talet, läst av Steve. Den andra är Steves tal till Stanford Universitys avgångsstudenter 2005. Lyssna och begrunda.

The Crazy Ones

Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes.
The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them.
About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They invent. They imagine. They heal. They explore. They create. They inspire. They push the human race forward. Maybe they have to be crazy.
How else can you stare at an empty canvas and see a work of art? Or sit in silence and hear a song that’s never been written? Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?
We make tools for these kinds of people.
While some see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.


Three Stories

Remembering that I’ll be dead soon is the most important tool I’ve ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything – all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure – these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart.

Talens fråga till oss: är du en naken galning som vågar följa sitt hjärta? Jag hoppas åtminstone att jag är på väg mot den galenskapen och friheten.

Vila i frid, Steve!

Fotnoter

  1. Trodde jag då.
  2. Jag har bytt batteri i den en gång och använder den fortfarande.
  3. Barack Obama

Publicerat av Mattias 6 oktober 2011 • KortlänkLägg till på Instapaper • Dela på TwitterReagera på artikeln

vision

Världen innehåller enorma möjligheter för de flesta av oss. Men i möjligheterna ligger en dubbelhet. Hur vi hanterar friheten att själva råda över vår tid och uppmärksamhet avgör vilka vi är. Kanske är det mer tydligt än någonsin i vår tid? Teoknologi vill vara ett samtal kring frågor i skärningspunkten mellan möjligheterna och verkligheten; ärligt, öppet och roligt. Eftersom vi är både präster och nördar är det naturligt att samtalet ofta tar sin utgångspunkt både i kyrkans värld och prylarnas.

info

Teoknologi är kodat i Espresso, bygger på Wordpress och hostas av Surftown. Studio Sans har designat och producerat hemsidan, som är responsiv och har experimentellt stöd för HTML5 och CSS3. Vi gillar webbläsarna Safari och Chrome. Alla inlägg är licensierade med Creative Commons licens BY-ND. Licensen innebär att du gärna får dela med dig av vad vi gör, så länge du berättar varifrån det kommer och inte bearbetar det på något sätt.

rss

I det här flödet finns allt innehåll; avsnitt, artiklar och länkar. Om du inte vill prenumerera på länkarna kan du användadet här flödet. Du kan prenumerera på avsnitten separat i iTunes eller här.